Kapitel 84

168 15 0
                                    

Under en veckas tid svettas och kämpar Maéla intensivt med Danvas hjälp i konsten att skifta till en drake, och vara en. De första dagarna tar de det lugnt, men så snart Maélas skador läkt är det slut på det. Allt är skakigt och fumligt i den på många sätt främmande kroppen till en början, men snart, snart känner hon att hon får kläm på saker och ting. Under hennes tredje försök uppe i luften inser hon att hon kan sträcka ut och låta luften trycka mot hennes vingar för att få stöd. Balansen hittar hon genom sin taggförsedda svans ... den som hon råkar slå av toppen av flera trädkronor med. Den fjärde dagen susar hon framåt i de åttor och spiralrörelser som Danva instruerat henne till. Det är i några gyllene ögonblick som känslan av att saker och ting har lossnat infinner sig, och i dem ögonblicken känner hon en oerhörd känsla av frihet. Någonstans i hennes bakhuvud bleknar en bild av galler i en bur, och det omfamnande mörkret omkring den alltmer. När hon kan släppa på detaljerna och bara vara i sin drakform vågar hon sig på att... leka. Hon prövar att falla snabbt mot marken, för att sedan spänna ut vingarna i sista stund. Hon klättrar upp för stora grenar på ett träd och kastar sig upp från det så att stammarna ibland välter under henne. Testandet får Danva att gapa och skälla på henne. Även om ingen kan höra henne, eller kanske just därför, så skrattar hon högt inombords. Hon trodde hon hade koll i alla fall, tills hon dagen hon stöter på en annan drake. En riktig drake.

"Jodå, jag känner dig. Coolt, dina ögon blir lika vita som ditt hår. Du ska se Susmo, han ser ut som ett träskmonster och Lyss måste likna en demon även om jag inte sett henne när hon gör det själv."

Maéla nickar kort åt Ethel framför henne. Det är precis så att den eldröda flickan får henne att känna sig tillräckligt bekväm och kan övertala henne till att öppna länken på prov. För de ska iväg snart, hennes första flygtur med flera ur gruppen av drakskiftare. Ethels ord är så enkla och rubbade från det hon är van vid att hon nästan svajar på stället. Hon beskrev det som coolt? Av allt jag blivit kallad och setts som så beskriver hon det som coolt?

Lyss som står längre bort fnyser och Maéla antar att hon hört Ethels kommentar, trots avståndet. De få gånger de stött på varandra hade Lyss nickat åt henne. Det var väl den minsta sortens tillkännagivandet man kunde ge men det var ändå en hälsning. Det hade tagit ett tag innan Maéla slutade rycka till när hon såg det svarta håret eller hörde Lyss röst. Imorgon var det dags för räden och de skulle ge sig av, bara de två. Ethel blir lätt röd i ansiktet när hon möter Lyss blick och vänder bort ansiktet när denne tar till orda,

"Alla redo?"

"Nej vänta lite, det går snabbt!" säger en blond kille. Hans korta ben rusar iväg inåt skogen och Susmo ropar efter honom.

"Tim, du vet att du kan uträtta dina behov efter att ha skiftat?"

"Inte när vi är i luften!" utropar Tim över axeln innan han försvinner in i buskaget.

Maéla ser på Susmo, som kollar efter Tim med rofylld min.

"Är ni, släkt på något sätt?" frågar hon och han sliter blicken från träden. Löven är lika gröna som hans ögon.

"Samma människo-mor, men olika drakföräldrar. Låter säkert skumt" svarar han och hans ansikte lyser.

När Tim kommit tillbaks ställer de sig alla med stort avstånd till varandra och Maéla tar ett djupt andetag. Den ena efter den andra skiftar och ljudet som fyller luften är häpnadsväckande. Ett susande som följs av frustningar, väsanden och snäppandet av vingar. En efter en tar de sats upp i luften och Maéla skakar på huvudet med stigande anspänning i kroppen. Där uppe lär de kasta blickar tillbaks på den enda människan som är kvar nere på mark. Istället för att se på dem blundar hon och tar sig framåt inombords, djupt in i sitt bröst hittar hon den välbekanta glödande styrkan och viljan efter vind. Hon sträcker ut sig i den, låter sig sväljas och växa utåt. När hon öppnar ögonen är det genom smala springor med knivskarp syn, och på ett ögonblick har hon kastat sig upp i luften för att följa efter de andra.

Drakens DotterWhere stories live. Discover now