En Sista Sommar (Färdigskriven)

Kapitel 11 - Paula

Jag stirrar som förlamad på displayen. Fabian Lie. Det kan inte vara sant. Hur är det ens möjligt?
Jag har just fått upp min egen pappa på Tinder.

En pappa som inte ens kan hantera alarmklockan på sin egen mobil.

Jag stirrar på mannen framför mig. Under alla välbekanta drag som jag vet betyder allt för mig, är mitt hemma, har jag grävt fram något nytt. En djupare sida som får honom att verka mer mänsklig. Jag hade ingen aning om att han dejtade.
På Tinder.

Men nog är det pappa alltid. Ung för sin ålder. Smal med en lätt putande ölmage, brunt kortklippt hår och ett födelsemärke ovanför ena ögonbrynet. Jag känner till och med igen skjortan han har på sig. Den blå och röd rutiga som han hade när vi åkte till en restaurang för att fira att vår egen gått med vinst. Pappas logik. Ge till de mindre lyckliga så kanske de kommer till oss sedan.

Bilden stirrar tillbaka på mig. Jag vill inte tänka på vad det kan betyda att han har den skjortan på sin Tinder profil. En profil som han inte ens borde veta hur den fungerar.

Någon puttar till mig i ryggen och bryter min trance. Det är Linnea.

"Du ser ut som om du har sett ett spöke."

Hon pekar på min kind.

"Två!" utbrister hon.

"Det har jag också." mumlar jag.

Det har jag. Det värsta och mest skrämmande av de alla. Ingen vill hitta sina föräldrar på Tinder. Via sin egen profil.

Av ren nyfikenhet läser jag igenom hans biografi nu när jag väl är här. Det kommer att vara borta sedan. Jag vet inte om det är för att han är min pappa men varje mening får mig att bita allt hårdare på käkens insida.

En glad man som älskar att laga mat efter egna recept, har alldeles för lite fritid och vill hitta den rätta. Har du en bra deckare tillagar jag snacksen ;)

Jag undertrycker ett hånfullt leende, biter ihop läpparna och känner mig som skit. Han känner sig ensam. Jag förstår honom. Det enda han har är jobbet och mig. Det är synd om pappa och jag hånskrattar åt honom.
Skärpet verkar dra åt sig själv runt midjan medan jag ser framför mig hur hela huden färgas blå.
Det var aldrig meningen att vi skulle träffa på varandra. Han kör sitt race och jag kör mitt.

Favoritlåten är Simply the best. Det är åtminstone inte någon överraskning. Pappa är världens mest inbitna Tina Turner fan. När jag checkat allt och till och med tagit en screenshot går jag över till inställningar och drar tillbaka åldern till min egen. Bredvid väntar Linnea.

"Du tyckte det var kul va?" häver jag ur mig.

"Hey! Inte kunde jag veta att du skulle stöta på din pappa i singelträsket!"

"Well I did."

Hon ler framför mig.

"Erkänn att det var lite kul ändå. Du plåtade till och med hans profil."

Jag vet inte vad jag ska svara. Hur skärrande det än kan vara att stöta på sin egen pappa på en dejtingsida så är det fortfarande jag som har tagit en screenshot. Det kan jag inte springa ifrån. Det är en rätt otippad händelse ändå. Jag vill ha ett litet minne. Eller så är det så det fungerar, ta en bild och dokumentera. Men det vill jag inte erkänna för Linnea.
Jag drar hennes hand mot skåpen.

"Kom. Du ska följa med mig till laboratoriet efter skolan."

Hon protesterar inte. Jag slänger ett sista öga på mobilen.
Kevin har fortfarande inte svarat.