En Sista Sommar (Färdigskriven)

Kapitel 32 - Paula

Fingrarna rör sig över golvet. Jag märker det inte förrän de slår i något hårt. Ögonlocken skjuter upp och jag märker att rummet badar i solljus. Bredvid mig ligger Idas profil och ett stycke till höger är skrivbordet.

Jag tittar ut genom fönstret och drar en hand genom håret som stoppas av flätan. Fingertopparna rycker lite i den innan jag drar ut den helt och hållet. Mobilen visar 08:50. Jag har varit så inne i mitt sökande att jag somnade.

Jag sätter mig upp och slänger benen åt sidan. Tittar på Idas profil som jag skrivit ut och tydligen lagt på golvet.

Namn: Ida Maria Scott

Ålder: 30

Brott: Misshandel, grov stöld, stöld

Dom: fängelse, psykiatrisk vård

Adress: Klippans anstalt för psykiskt instabila fall

Jag skrattar till. Klippan. Ett passande namn. Det är inga små brott hon blivit dömd för.

Jag tittar på pappret igen. Adressen står angiven sedan fem år tillbaka. Förmodligen är hon inte kvar längre.

Jag gnuggar sömnen ur ögonen och som om jag plötsligt lärt mig att se igen efter nattens drömmar hittar jag en bunt nya papper bredvid mig. Namnen som står på de får mig att minnas vart jag var på väg i går kväll. Jag plockar upp Idas profil och jämför den med David Scotts.

De är lika. De skulle kunna vara syskon. Det skulle stämma överens med åldersskillnaden och efternamnet. Ida har visserligen rödaktigt hår medan David har sitt slarvigt uppsatt i en mörk hästsvans men ansiktsformen är likadan.

Samma uppåtnäsa, samma grå ögon. Käklinjen böjer sig på samma runda sätt.
Det som drar uppmärksamheten till sig är ett långt och ruskigt ärr nedanför Davids hals.

Jag biter ihop käkarna. Fingrarna åker upp till samma ställe på min egen hals och följer den mjuka huden precis ovanför nyckelbenet.
Fritt från skråmor och blåmärken.

Lillbrorsans profil är mycket mer kortfattad.

Namn: David Oliver Scott

Ålder: 25

Brott: Snatteri

Tidigare dom: böter

Någonstans i maggropen gnager en märklig känsla av tacksamhet men samtidigt rädsla.
Hade jag inte träffat Sakarias hade jag fortfarande inte haft någon aning.

Jag samlar ihop papprena och reser mig upp. Under Nicolines bild markerar jag vardera person med ett häftstift i varsin färg. Ida får blå, David får grön. De övriga får ligga på skrivbordet tills vidare.

Jag kniper ihop ögonen och ruskar om fingertopparna i hårbottnen. Naglarna kliar mot huvudet. Lappen i Maddes hand lyckas inte lämna min inre syn. Datumet är så nära inpå att det omöjligt skulle kunna vara en slump.

Jag öppnar ögonen och läser den en gång till på tavlan framför mig.

Kristinas mack klockan 21. Jag fixar förskrivningslicenserna.

Jag tittar på det lilla märket längst ner som Madde pekat ut. Li xia. Dagen då sommaren börjar. En kinesisk tradition. Betyder det att de skyldiga följer den kinesiska tidräkningen? Eller var det bara en lämplig tillfällighet för ett kodord?

Mötet skedde innan midnatt bara några veckor innan hon försvann. Kanske lades den sista touchen där och då till Nicolines kommande försvinnande?

Jag släpper anslagstavlan och snurrar runt. På något sätt gör tanken mig alldeles matt. Det är som att jag måste tvinga mig till att förstå att det är möjligt att lösa. Om jag gör en sak i taget kommer det snart att inte vara något berg längre. Ett steg i taget tills jag når toppen.

Utanför fönstret sjunger småfåglarna. Det är vackert sommarväder med klarblå himmel. Gatans barn har krupit ut från sina hus. Skratt och gälla röster avslöjar precis var de är någonstans. Vid gungställningen, ett race med cyklar och sparkcyklar borta vid den stora parkeringen, gatkritor som knastrar mot hård asfalt.

Blicken dras mot arbetsschemat från posten. Jag börjar om en vecka.
Sju dagar av total frihet. Jag fångar Idas och Davids blickar från min vägg. En ny idé färgar kinderna. Om inte ledtrådarna vill komma till mig så får jag komma till dem.

En lokalisering, en adress. En plats är vad jag behöver, sedan kan jag följa fotspåren som de här Scottarna har gjort upp. De går att kontakta. Jag har det skrivet på papper.

~~~

Hejsan!

Några funderingar?

Rösta och skriv vad du tycker 🌟💕
Hoppas att du vill fortsätta följa med mig på den här resan 😊

If everything goes vile just pose and smile!

Kram Mica