En Sista Sommar (Färdigskriven)

Kapitel 33 - Paula

Handduken vilar över axeln som en sovande räv vid min sida. Varm och trygg efter att kroppen håller på att vänja sig vid luften uppe på land igen. Håret är fortfarande fuktigt och det susar i öronen.

Jag hinner precis i tid för att se pappas vita skåpbil köra ut från garaget. Han vinkar och jag vinkar tillbaka.

Jag hittar post i brevlådan. En räkning till pappa, ett reklamblad från en byggfirma och ett brev, också det till pappa.

Brevet är ljusgrönt och doftar herrparfym. Ett tunt men nöjt leende växer på läpparna. Inga skyddsåtgärder nu inte.

Inomhus snor jag upp håret i en turban med handduken och tittar ut genom fönstret. Himlen är ändlöst blå men det är snarare blommorna i blomkrukorna som förmedlar mina känslor.

De slokar och ser törstiga ut. Bröstkorgen häver och sänker sig  samtidigt som en vinpust blåser ut ur en av trädkronorna vid busshållplatsen. 
Veckan är faktiskt tråkigare än vad jag trodde. För ett tag önskar jag att jag hade följt med Linnea. Men det är som att be en ko att föda ett föl.

Ena grannen promenerar ut i trädgården och strör något ljust pulver över sina jordgubbsplantor. Någonting i hennes rörelser får mig att dra ner persiennen.

Eftersom det är sommar tar jag fram en glasstrut ur frysen och häller upp ett glas krusbärssaft. Allting verkar stirra på mig från väggarna, som om jag inte hör hemma i mitt eget hus. Det är en konstig känsla som får mig att börja längta ut. Glassen smakar med ens en ton av besk vanilj. 

Jag vet inte vad jag hade planerat, förmodligen gräva djupare i Nicolines försvinnande men när jag kommer upp till mitt rum ligger en viss liten lapp på golvet. I en hög tillsammans med andra lappar.

Jag plockar upp den och läser telefonnumret. Den enda anvisningen till vad dess författare vill att jag ska göra. Det kanske är dags att prova nu.

Andningen känns central när jag plockar fram telefonen och skriver in numret. Varje andetag vibrerar i strupen. 

Någon i min klass. Jag har faktiskt ingen aning om vem det skulle kunna vara. Jag brukar bara vara med Linnea. Om jag ska vara ärlig känner jag inte de andra särskilt väl. Kanske vart de bor men det har delvis att göra med mitt jobb. Inte favoriträtt, familjetraditioner, fetisher, favorit bok, sådana saker.

Det dunkar i kroppen medan signalerna går, monotona och långa. Det hinner gå några stycken men inte jätte många. Pulsen fastnar i halsen när en avspänd röst svarar.

"Hej."

Rösten är så välbekant. Jag har hört den så många gånger förut i cafeterian. Ögonen verkar ha låst sig vid busshållplatsen nedanför kullen.
Hon svarade.

"Du är Nora."

Jag kan se framför mig hur hon spärrar upp ögonen. Kanske även rodnar över ett sådant rättframt påstående.

"Ja, det är jag." svarar hon. 

Jag ler och upptäcker att jag släpper ut ett andetag som jag tydligen hållit inne. Nora är okej, Nora är bra. Hon verkar trevlig till skillnad från Måns eller Rebecka som inte riktigt verkar ta utbildningen på allvar. Inte för att jag vet varför de skulle ringa mig men ett anonymt nummer öppnar för ganska många möjligheter.

"Varför skrev du lappen?" frågar jag.

"Alla skulle ju få en."

Hon skrattar lite lätt samtidigt så det är lite svårt att höra vad hon säger.
Nora drar in luft genom näsan.

"Nej, allvarligt. Jag skulle vilja lära känna dig." fortsätter hon. "Vill du gå och bada? Jag har inget för mig just nu."

Jag pillar på den blommiga handduken i håret.

"Jag kom precis hem från bryggan."

"Det gör inget. Vi kan bada igen."

I vanliga fall skulle jag sagt nej och menat att jag har viktigare saker för mig än att upprepa det jag precis har gjort. Men det här är inget vanligt fall.

"Okej. Jag cyklar till Hammarudden nu."

Jag rättar till bikinitoppen, tar en banan ur fruktskålen och skyndar tillbaka till den rostiga damcykeln som väntar på mig i garaget.

---

Inte förrän vattenytan sluter sig över huvudet förstår jag att jag behövde komma bort en stund. Solen glittrar vit i vågorna och den lilla udden som precis som namnet antyder ser ut som en hammare är skyddad för vinden bakom en träddunge. En lång brygga leder ut rakt över vattnet.

"Vad gör du när du inte är i skolan?" frågar jag.

Nora hoppar upp på bryggan och dinglar med benen.

"Tja, bortsett från att jag har ett gäng småsyskon att ta hand om just nu så brukar jag dansa och spela badminton. Min äldsta lilla syster har lyckats kvala in till SM på något mirakulöst sätt. Fråga mig inte hur. Hon kommer inte att placera sig i alla fall det är ett som är säkert." 

"Bor du ensam?" 

Frågan bara hoppar från tungan som om den var en trampolin innan jag hinner fundera på om det kan vara känsligt. 
Nora ler så det är i alla fall ett bra tecken.

"Nej, det är bara mina föräldrar som är bortresta såhär en vecka på sommarlovet. De har varit tillsammans i trettio år i år." 

Hon doppar en tå i vattnet. Det var hennes idé och hon har fortfarande inte hoppat i än. Vid strandkanten promenerar ett gäng duvor och letar matrester.

Jag vadar genom knähögt vatten mot bryggan och lägger ut handduken bredvid Noras samtidigt som en stavgångare med axellångt ljust hår går förbi på gångvägen en bit bort.

"Om någon frågar är jag inte här."

Allt går fort. Kvickt rullar jag av bryggan och sänker mig ner i vattnet medan jag försöker att plaska så lite som möjligt. Det svala vattnet sluter sig om mig. Nora sitter förvirrat kvar på bryggan och ser sig omkring. När hon tittar sig sådär åt alla håll ser det lika uppenbart ut som om hon var en fyr mitt ute på havet som söker efter båtar.

En modig fisk simmar mellan mina armar och försvinner. Bara ögonen tittar upp ovanför vattenytan. Likt en alligator på lur i ett vattendrag styr jag undan blicken för att inte titta på henne.

Hon igen. Hon som jag föredrar att kalla för Maddes arbetsledare. Vilket bara det får njurarna att dra ihop sig. 

~~~

Tjolihopp!

Hoppas att du har en trevlig läsning 😊 du får jättegärna rösta eller skriva något om vad du tyckte. Jag är här för att berätta underhållande historier 💕

Kram
Mica

If everything goes vile just pose and smile

Tycker att den meningen säger en hel del om livet, eller vad tycker du? 😉