En Sista Sommar (Färdigskriven)

Kapitel 49 - Paula

Pappa måste haft bråttom till jobbet i morse. Frukostskålen står fortfarande kvar på köksbordet med flingbitar längs kanterna som små skorprester av en malen hjärna. Eller något.
Jag sköljer ur den och plockar fram en banan. Om jag vill hinna före polisen är det bäst att jag fortsätter.

Tänderna mosar bananens topp. Genom fönstret kör en röd bil förbi längs gatan. Senare backar en till ut och kör samma väg. Jag slår till mig i pannan och huden känns plötsligt kladdig. I handen finns fortfarande bananskalet. 

Såklart.

Jag har varit så dum. Missat en så viktig detalj. Kevin kommer aldrig att säga något men hans mobil kanske kan göra det.

Min hand svävar ovanför fickan där telefonen ligger. Tveksam och osäker. Jag kan ringa honom och sedan be att få komma över.
Jag tar mobilen.

Den känns sval i handen när jag söker upp Kevin som numera har en kontakt i min telefonbok och sväljer det sista av bananen medan signalerna går.

Han svarar inte.

Såklart. Jag gör en mental lapp att ringa igen om en stund men under tiden rör sig fokuset åt ett annat håll. Bort från bananen och vidare till någon annan. Någon som jag träffade som jag verkligen borde försöka växa inför.

Den digitala klockan på displayen visar 16:30. Gallerian är fortfarande öppen. Den här gången ska jag inte dränkas i underkläder.

---

En halvtimme senare står jag under trappan intill samma klädbutik. Det slår mig att hon kanske inte ens jobbar idag men jag förlorar i varje fall inget på att försöka.

Det snurrar i huvudet. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Allt som jag provar på tungan låter dumt. Jag känner henne inte ens. Vi letade efter spår utanför en mack tillsammans en gång. Mer än så har vi egentligen inte gjort. I alla fall inte som vänner. Kanske är det allra bäst att bara vara ärlig. Även fast det skrämmer skiten ur mig.

Jag kikar fram bakom trappan som blivit ett perfekt gömställe. På andra sidan glasdörrarna promenerar kunder som vrider och vänder på skönhetsprodukter och andra ytliga varor. Jag lyfter upp longboarden under armen och blundar för några sekunder. Tänker på allt som jag inte får säga. Med det gjort hoppas jag att det räcker för att jaga bort alla misstag.

Jag går in genom svängdörrarna och fegar ur direkt.
Istället för att rakryggad fråga efter henne dyker jag in bakom en hängare med sommarjackor och låtsas att de intresserar mig. Jackorna är skitfula och inte alls i min stil men de är en bra sköld mot tjejen som precis går förbi.

Madde.

Kroppen är uppdelad i två olika halvor. En som inget hellre vill än att rusa härifrån och en som oupphörligt tjatar om att det är precis det här jag vill.

Resultatet blir att jag står handfallen bakom en galge och tittar mellan gliporna på den snyggaste varelse jag någonsin sett. Halvvägs slängd någonstans mellan båda alternativen.

Kroppen pulserar av en sorts osäker rädsla. Jag vågar inte riktigt följa något av dem. Lite som att hoppa flera meter från ett träd. Det ser läskigt ut från toppen men samtidigt vet hjärnan någonstans mycket väl att det kommer att gå bra så fort fötterna slår mark. Beroende på hur högt trädet är. Ett högt träd skulle vara galenskap och det här skulle vara från högsta grenen på en urgammal gran med en stam tjockare än en grävskopa.

Jag gör som jag alltid gör när jag vill lugna nerverna och tänka klart.

Blundar. Andas.

Blicken håller stenkoll på den långa färgklicken när hon går bort för att hjälpa en kund. Under tiden passar jag på att byta sektion.

Till byxorna, som jag faktiskt gillar. Färgglada jeans i olika färger.

När hon är klar ignorerar jag alla röster som skriker åt mig att vända om inuti huvudet och går fram till henne med ett par gröna stretchjeans i handen.

"Hej ursäkta, vet du om de här finns i medium?"

Jag håller upp byxorna. Hon kikar på de, ler mot mig och börjar sedan kryssa mellan klädställningar för att komma till byxans rätta avdelning. Jag önskar att hennes leende varade längre.

Hon bläddrar runt bland de gröna nederdelarna medan jag biter mig i läppen. På andra sidan butiken hänger alla medium storlekar jag kunde hitta inproppade mellan ett gäng jackor. Jag hoppas att hon inte ser dem. I alla fall inte när jag är här.

Hennes letande ger mig en perfekt ursäkt att låta ögonen dröja sig kvar lite för länge. Idag har hon inga randiga byxor men ser istället nästan bättre ut i ett par blommiga shorts, ett par svarta tights under och en grön tröja. Inga accessoarer alls utom ett litet magert hårspänne.

En rynka bildas mellan de ljusa ögonbrynen.

"Vi hängde ut tre medium förut. Alla kan inte ha blivit sålda redan."

Jag ser på henne och låtsas att jag ser på henne för första gången.

"De verkar inte vara här i alla fall." säger jag och rycker på axlarna.

Hon ser upp från byxorna och tittar på mig. Någonting händer med blicken som jag har svårt att tolka. Sedan nickar hon. Aningen tveksamt och ser ner på byxorna igen. En nål sticker genom mellangärdet, börjar vid naveln och gräver sig djupare. Jag borde backa ur och fråga Linnea istället. Det är sådant här hon är till för.

Men jag vill lära känna henne. Nu.

"Jag kan bjuda på en fika som tack för hjälpen." säger jag plötsligt och förvånar till och med mig själv. "För det borta vid macken. Du offrade ju trots allt arbetstid."

Hon tittar upp. Jag har svårt att avgöra om hon är häpen eller överraskad. Hennes gröna ögon har en grå nyans. Lite som om myntablad blandades med fiskfjäll. I nästa sekund undrar jag vad jag fick det ifrån.

"Du hjälpte mig verkligen. Det är det minsta jag kan göra." tillägger jag tacksamt.

Hon ser på mig ett tag innan hon nickar och viker mina byxor över armbågen.

"Okej. Jag antar att jag inte kan säga nej till ett sådant erbjudande. När då?"

Flera små stjärnor av ljus tänds inuti mig. Jag klarade att fråga i alla fall. Hon vill träffa mig. Det är alltid något. Även om det är jag som betalar.

"Fungerar det redan i eftermiddag? Jag har ett ganska spikat schema."

Hon fiskar upp telefonen och kollar igenom vad jag gissar är hennes kalender.

"Egentligen inte, men om du har tid att komma hit igen i kväll så kan vi ses efter stängning?"

Jag nickar.

"Då ses vi i parken efter stängning. Jag fixar fika."

~~~

Tjenare!

Lite kärlek sådär.
Vad tyckte du?
Någonting som inte blev som du trodde?

Bara så du vet håller jag på och räknar ner till uppgörelsen nu hehe 😎

Ha det fint.

Mica

If everything goes vile just poseand smile