En Sista Sommar (Färdigskriven)

Epilog

I present to you the grand finale of this story!

Är du taggad? Det är jag. Varsågod, jag ska inte uppehålla dig längre. Nu ska du äntligen få veta hur allt det här slutar! Glöm inte att berätta vad du tycker, och om det är nått som låter konstigt.

Ha det bäst och trevlig sista läsning!

Kram Mica

---

"Gott nytt år stumpan!"

Jag ler mot tallriken innan jag tittar upp.

"Det är inte midnatt än."

Pappa ruskar på axlarna som om han inte brydde sig. Sedan sträcker han sig framåt och gafflar ihop resten av såsen till en liten pöl i kastrullen.

"Du får ta den sista klyftpotatisen."

Lucas ler mot honom från andra sidan bordet.

"Gärna. Du vet ju hur mycket jag älskar potatis. Särskilt din potatis."

Han ler skämtsamt och blinkar. Jag vrider en blick mot klockan och ser att den inte ens slagit åtta än. Hela kvällen kommer jag sitta här och lyssna på när två medelålders män drar gulliga skämt till varandra. Dessutom har vi gått om tid för vårt årliga Monopol parti. Vilket inte direkt är en bra sak.

Pappa och jag spelar bara Monopol en gång om året. Den sista kvällen på året. Det finns en väl vald anledning till det. Om vi inte hinner klart innan midnatt måste vi avsluta ändå. För året är slut och då är det dags att börja med någonting nytt. Det summerar rätt bra vad vi tycker om spelet.

"Här, ta lite mer av lasagnen."

Pappa skär upp en bit åt sig själv och ger sedan sleven till mig. Det är ett nytt recept som han provar till sin nya meny. Nyårslöftet är att byta ut de minst säljande utbuden mot nya smakupplevelser och dessutom satsa mer på vegetarisk mat.

Jag tar för mig av den bleka grönsakslasagnen även fast jag känner mig mätt. Om det inte var för den smälta osten skulle det se ut som att den frös. Pappa har blandat oliver med aubergine, fetaost och ruccula på ett både klipskt och estetiskt sätt. Det smakar gudomligt. Athenas dröm kallar han det. Han ville ha nått grek influerat på menyn.
Och än har han inte misslyckats precis.

Små smällar hörs utanför fönstret. Några har redan börjat skjuta fyrverkerier. Det är vackert när de exploderar mot himlen men det enda jag kan tänka på är Manna som ligger hopkrupen under sängen på mitt rum.

Pappa tänder två smala stearinljus och sätter i ljusstakarna på soffbordet. En av de få gånger våra lövklädda kronhjortar får komma till sin fulla prakt. Ljusen sticker ut ur varsitt horn. De ser nästan heliga ut med sin mässingsfärgade päls och högburna huvud. Skenet från lågan som en aura kring huvudet.

Medan pappa diskar plockar jag fram Monopol. Jag ler när ögonvrån avslöjar Lucas som ger pappa en passionerad kyss på kinden.

Själv placerar jag den gamla kängan på gå. Redo för ännu ett år. Med alla utmaningar och förändringar det bär med sig. Ingen Nicoline, ingen Madde. Bara att trycka sig igenom.

Jag är alltid kängan. Det känns som att det symboliserar hur jag alltid tar mig fram till fots. Eller till hjuls kanske, eftersom jag har både cykel och körkort nu.
Pappa får hunden och Lucas får fingerborgen.

Den sista tiotusenkronorssedeln delas precis ut till Lucas hög när de båda kommer in i vardagsrummet med en stor skål med chips, en vinflaska och en kanna saft på en bricka. Vin till de, saft till mig, jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.