En Sista Sommar (Färdigskriven)

Kapitel 38 - Paula

Dagarna fortsätter med samma postrunda, samma sömnbrist men med olika brev. Jag delar ut och folk blir glada. Framförallt barnen om jag har tur och råkar träffar dem. Varje kväll sitter jag och går igenom pappren jag lyckats samla på mig om försvinnandet.

En morgon sitter pappa sitter vid frukostbordet och mäter musli med en sked. Varför det är så viktigt att få rätt mängd musli har jag ingen aning om. Till sist toppar han med yogurt och jag antar att han känner sig färdig. Han drar tidningen närmare sig. 

"Kan du komma till restaurangen efter lunch? Det ska komma en leverans och jag behöver hjälp att plocka in varorna."

Jag brer två mackor med hummus och slår ihop dem.

"Visst. Självklart."

Muslin knastrar mellan käkarna när han tuggar. Medan ögonen följer raderna i tidningen nynnar han på en gladlynt melodi. Enkel men trallvänlig. 

"Någon mer träff med Mr Perfekt?" frågar jag och försöker låta så cheesy som möjligt. 

Jag blinkar med ena ögat så silkeslent att det förvånar mig. Pappa skrattar och jag kan se hur kinderna får en lite, bara lite, djupare färg. Plötsligt verkar skeden ha fått ett helt nytt värde.

"Nästa vecka någon gång, när ingen av oss jobbar. Han jobbar ofta natt så det är inte alltid så enkelt att få till."

Jag nickar och tar ett bett av mackan. Särskilt inte när pappa för det mesta är borta under dygnets ljusa timmar. Det är rätt imponerande att de fortfarande satsar. De måste verkligen ha klickat. I nästa stund plingar det på dörren. 

"Jag öppnar." säger pappa som plötsligt verkar ha fått lust att resa sig.

Precis som om jag var hans motsats sjunker jag ner på en stol och drar tidningen närmare. På första omslaget är en bild på en igenbommad mack.  Artikeln är kortfattad.

Traditionell mack tar uppehåll

Kristinas mack har valt att stänga för tillfället på grund av hot och sabotage i närheten av macken. Enligt ägaren sägs det ha pågått med korta sekvenser under en längre tid och inte eskalerat förrän för drygt några veckor sedan då ett vittne såg en man bli misshandlad.
- Det är verkligen tråkigt men när reparationerna är färdiga kommer vi troligtvis att öppna igen, säger Kristina, ägare vid macken.

Jag bläddrar vidare och tittar efter vad som har hänt i Forsåkra de senaste dygnen. En ny restaurang ska öppna och sjukhuset byggas om. När jag kommit halvvägs till de mindre viktiga nyheterna skjuter hjärtat upp i bröstkorgen som en raket. 

Någon knackar mig på axeln, men det är bara delvis därför, och jag sätter en bit av mackan i halsen. Smulan utlöser en mindre hostattack.
Linnea står bakom mig och rynkar på näsan.

"Vad gör du här?" utbrister jag när jag tror att jag har hostat klart.

Hon flinar och ler.

"Det var det bästa välkomnandet jag någonsin fått. Tack!"

Hon lägger sårat ena handen över bröstkorgen och klämmer till om hjärtat. Böjer på ryggen i en elegant bugning. 

Jag ställer undan smöret och hostar igen med armbågen för munnen.

"Det var inte så jag menade."

Hon tittar sig om över axeln mot hallen som för att försäkra sig om att ingen är på väg.

"Allvarligt, jag måste fråga en sak, vad menade din pappa med att jag ska vara mer försiktig?"

Linnea är smart. Så oerhört snabbtänkt. Det är som att hon lägger ihop detaljer som pusselbitar och nu ser hon på mig som om jag var ett pussel, och jag känner hur blodet rusar upp till kinderna. När jag inte svarar tar hon ett öppnat juicepaket ur kylen och häller upp ett glas. Vid diskbänken försvinner den gula vätskan smuttvis medan hon kikar på mig ovanför glaskanten.