En Sista Sommar (Färdigskriven)

Kapitel 40 - Paula

Nästa dag följer jag Linneas råd. Dagens rutt går inte till macken där jag har spenderat så mycket tid på sista tiden utan till en trävaru fabrik åt andra hållet. Bara det att Vectra Trävaror AB ligger mitt ute i ingenstans och pappa har redan tagit bilen. Därför skyndar jag mig in på Mc Donalds med en frisyr som kallas morgonrufs.

Linnea står inte vid disken så jag ber en tjej i min ålder att hämta henne. När hon får syn på vem det är som söker henne verkar jordens lagar ha upphört att fungera. Framförallt tyngdlagen. Ögonbrynen skjuter i höjden som en bieffekt av den förlorade gravitationen.

"Jag trodde inte att du gillade Donken."

"Det gör jag inte heller. Kan jag få nycklarna till din pappas bil?"

Linnea viker ner micken till headsetet hon har om huvudet. Jag upptäcker att det bildas kö bakom mig och försöker att inte bry mig. Linnea har också märkt det och sneglar mellan mig och kunderna. Jag är för evigt tacksam att hon väljer mig.

"Sakta i backarna. Varför då?"

"Jag ska åka till Vectra, som du sa."

"Vectra? Det har jag inte sagt. Det ligger vid världens ände. Eller det finns i alla fall inget intressant i världen bortom den fabriken så det är vad som borde kallas världens ände."

Hon gestikulerar med högra handen. Jag ler och förklarar.

"Kevin jobbar där."

Ett leende sprider sig på hennes läppar.

"Varför sa du inte det på en gång? Bra val. Absolut kan du få den."

Hon gräver i fickan under förklädet och lägger en nyckelknippa i min hand.

"Lycka till. Jag önskar att jag kunde följa med men..."

Hon tystnar och pekar mot en hylla med pommes. Ett tunt avlångt potatisfinger ramlar ner från en av påsarna som för att kalla tillbaka henne till arbetet.

"Du måste jobba." fyller jag i.

"Jepp."

Kunden bakom visar upp sin nummerlapp och undrar var min är. Jag pekar på papperskorgen och hoppas att han köper det.

Linnea frågar vad det får lov att vara och jag slinker ut ur restaurangen. I ögonvrån ser jag hur hon vinkar till mig innan hon blinkar och jag vinkar tillbaka.

---

Träden glesnar och öppnar upp sig till ett fält när jag kör in på besöksparkeringen.

Den är inte stor. Jag undrar hur ofta de som jobbar här får besök egentligen. Även om Kevin inte skulle vara här just idag kan det vara bra att ta en titt på arbetsplatsen.

Jag plockar fram block och penna och knackar på en dörr märkt med texten "lager" på en metallskiva.

Det tar en stund och jag hinner knacka både en och två gånger innan en surmulen man med buskiga ögonbryn öppnar för mig. Han har en röd keps tryckt djupt ner över huvudet och några dagars skäggstubb. Första intrycket känns inte jätte hoppfullt.

"Vem är du?" muttrar han och lyckas formulera om grymtningen till en fråga.

Jag skjuter fram blocket.

"Journalist. Jag ska göra en artikel om arbetsmiljön på olika fabriker."

"Vem ska du prata med?"

"Det spelar ingen roll. Vem som helst. Jag har inte ringt någon."

Han lyfter på ena ögonbrynet men lyckas inte riktigt. Det andra följer med en bit på vägen och förstör halva effekten.