En Sista Sommar (Färdigskriven)

Kapitel 21 - Paula

Jag slår igen datorn. Kevin är ett himla frågetecken.
Med ihopknipna läppar lägger jag ifrån mig pennan och tittar på trädet inuti blocket, ett nätverk av rötter, som slingrar sig runt Nicolines namn.

Det är fredagkväll och utanför fönstret hörs det redan att det är fest. Det är trots allt skolavslutningstider. Höga skratt, ekot från klirrande ölburkar och enstaka sirener i fjärran har redan börjat gå igång.
Någonting säger mig att det här inte kommer att bli en så värst lugn natt.

Jag ger Nicoline en sista lovande blick innan jag slår ihop blocket och bestämmer mig för att ta fredag jag också. Med en känsla av lugn stolthet vaggande i magen smyger jag ner längs trappan för att hämta en påse chips.
Jag hinner dock aldrig komma längre än till hallen förrän pappa blockerar min väg. Med ens minns jag planerna för ikväll.

Mitt i hallen med en stövelknekt i handen står pappa uppklädd och fin. Inget mjöl på fingrarna så långt ögat når och med en tydlig doft av citrondoftande aftershave. Det känns så konstigt och annorlunda att se honom så. Utan förkläde eller deg under naglarna. De flesta kvinnor pappa dejtar brukar skämtsamt säga att han inte har rent mjöl i påsen. Det är ganska fyndigt ändå.

Han ler mot mig när han får syn på mig.

"Stannar du och vaktar huset när jag ska ut?"

Jag nickar och ger honom en kram. Känner tyget av den strukna skjortan mot näsan. När jag drar mig ur kramen verkar hela jag ha skiftat doft från schampoo till citron aftershave.

"Gör inget som du skulle ångra." mumlar jag.

Han skrattar till.

"Jag är över femtio. Jag håller inte på med något sådant bus."

En vass röst hånler i mig. Jo, fast ändå använder du Tinder. Det är ett sorts bus beroende på hur du använder det.

Jag vet att jag är orättvis men jag kan fortfarande inte skaka av mig att min egen pappa är en i mängden bland alla ensamma Tindersinglar. På något sätt trodde jag att det låg under hans nivå. I hemlighet undrar jag om det är en matchning han ska träffa ikväll.

Pappa drar sin tjocka yllejacka över armarna, som han fortfarande envisas med att använda trots att vintern sedan länge är slut, och  stoppar händerna i fickorna. Förmodligen för att kontrollera så att plånboken är med. Det verkar den vara, för han ger mig en slängkyss och lägger handen på dörrhandtaget.

"En kan ju undra vem det är som är tonåringen i det här hushållet egentligen."

Jag drar snett på munnen och låtsas se mig omkring innan jag rycker på axlarna.

"Inte är det då jag i alla fall."

Han ler och vi båda brister ut i skratt.

"Jag älskar dig. Ha det så trevligt här hemma."

"Ha det så trevligt där borta." svarar jag.

Jag vinkar av honom och försvinner in i köket. Dörren slår igen men jag kan ändå höra röster från uppfarten. Återigen sviker nyfikenheten mig och jag kan inte rå för att smyga fram till hallfönstret för att titta ut.
Jag biter mig i läppen.

Nästa sekund hatar jag mig själv just därför. Jag skulle vilja banka mig själv djupt ner under jorden med en stor hammare.
Samhället har en så dum grund inställning.

Det är ingen kvinna pappa ska träffa. Det är en man.

Han ser rätt trevlig ut ändå. Runda glasögon, basker och ett leende som de flesta kvinnor skulle döda för.
Jag ler för mig själv bakom gardinen. I lotteriet av pappor fick jag högsta vinsten. Mammor är däremot en annan sak.

Jag smackar föraktfullt med tungan och gör klart det jag kom hit för. Det ligger en påse ostbågar högst upp på hyllan i skafferiet. Symboliken med en kärlekskrank åsna är total när jag ställer mig vid fönstret med den stora påsen i famnen och ser efter bilen som kör ut längs gatan. Hur det röda baklyset försvinner. Pappa är borta. Pappas dejt är borta.
Det är jag och datorn ikväll.

Jag funderar på vilken film jag ska se medan jag proppar munnen full med en hel näve ost. Bågarna knastrar mellan tänderna och tungan blir alldeles smulig. När jag väl fått tycke för den salta smaken åker handen ner i påsen allt oftare. Jag vill bara ha mer.
Och mer.

Till slut lämnar jag gardinen och traskar upp till mitt rum medan jag hoppas att jag inte bildar en lång och gul svans av smulor efter mig.

Vant söker min fria hand efter lampknappen och rummet dränks i gult ljus.
Skrivbordet är ännu stökigare än vanligt. Det tar en liten stund innan jag lirkat loss datorn under alla papper och pennor. Telefonen plingar till. Ett meddelande från Linnea.

Tänker på dig ;) ;P

Hennes klassiska tungan-ut-smiley. Den hänger alltid med. Hon skickar alltid smileysar med tungan minst halva vägen utanför ur munnen. Alltid.

Den här gången är den charmiga smileysen bifogad med en bild på en solig badstrand. Vit finkornig sand under en klarblå himmel med palmblad som sticker fram på vardera sida. Ett typiskt paradis fångat på bild. Med andra ord, hon tänker inte på mig alls.

Introt till Game of Thrones går igång och jag kryper djupare ner under täcket. Påsen med ostbågar följer med.

Ett leende pryder läpparna när bilden bryts till Sansa på en balkong. Jag stoppar in ytterligare några ostkrokar i munnen och tuggar. Tuggar och sväljer. Tuggar och sväljer.
Knastret från knapriga chips blandas med knaster från oväsen.

Jag hajar till. Slutar tugga några sekunder innan jag övergår till att tugga mycket långsammare. Som om  någon kunde höra mig innan.

Det andra knastret kommer från gatan. Hud mot hud. Stön. Grus som rullar under skor. Jag biter mig i tungan medan en sorts förlamning lindar in min kropp bit för bit.
Någon form av slagsmål.

Först ligger jag kvar i sängen med armarna pressade intill kroppen. Varken vill eller vågar röra mig. Men när ljuden inte vill ge med sig får jag nog. Med blicken låst mot de lila gardinerna styr jag stegen mot fönstret.

Orden ligger redo på tungan. Bara väntar på att få hoppa ut och släppas fria. Men någonting hejdar mig. Någonting håller mig tillbaka. Jag vet inte vad jag ska säga. Kanske är det bättre om jag inte syns.
Istället smyger jag in bakom gardinen och lyssnar.

~~~

Jajjemän snart händer det grejer! ;)  Hint hint!!

Hejsan!

Tack med stort T till dig för att du fortfarande är med mig. Vad tycker du såhär långt?

Lämna en stjärna 🌟 och kommentera 😄
Så är du en 🌟!

Ha det bäst finisar!

//Mica