En Sista Sommar (Färdigskriven)

Kapitel 42 - Paula

Fortsättningsvis på jobbet tar jag det försiktigt med posten och ser till så att jag bara ger den till folk i handen om de garanterat ska tillbaka in.

Cyklingen är ingen lyckofärd precis. En molande smärta mal genom kroppen. Som om allt redan skulle vara förlorat. Herregud, vi har inte ens hängt. Med undantag för letandet på macken, om det kan räknas till att hänga. Men ändå så vet jag. Lika solklart som jag vet vilken tid jag går upp på morgonen.

Jag vill lära känna henne.

Det är en brådskande våg som rullar under huden för att sedan försiktigt krypa tillbaka. Jag vill veta vem hon är, mer än att hon klottrar som en gudinna och av någon anledning finns i polisens register.
Jag trodde att jag letade efter en kille men jag tror att jag har hittat min kärlek vid första ögonkastet på annat håll.

Och jag har gjort bort mig fullständigt framför henne.
Det var så klantigt att det måste vara uppenbart att jag har känslor. Inte ens en lapp i pannan med texten jag tror att jag föll för dig skulle vara tydligare.

Det sticker till i magen. Jag undrar om hon vill ses igen.

---

Efter jobbet cyklar jag raka vägen till polisstationen. Jag måste höra om analyseringen av ledtrådarna som polisen lyckats hitta med sina hundar. Måhända att de inte är klara än men då får jag komma tillbaka senare.

Damen i receptionen verkar känna igen mig. Hennes uttryck är svårtolkat men hon ler i alla fall. Det är alltid något.
Jag sticker fram studentlegitimationen.

"Hallå, jag skulle vilja se resultaten från undersökningen vid Vikvägen."

"Den håller på för fullt."

"Jag kan behöva se den ändå." tillägger jag.

Hon ger mig en tveksam blick. Jag möter den och försöker att samla alla tankarna åt samma håll. Framåt.

På något vis verkar hon ge med sig för hon lyfter luren till en gammal telefon och trycker in ett nummer på knapparna.

Det känns spänt och nervöst när jag hör henne prata om mig i tredje person när jag faktiskt står alldeles bredvid.

"Det står en tjej här som vill se den senaste undersökningen. Har vi någon inne i labbet? Ja, hon kommer från polishögskolan."

Till slut lägger hon på och möter min blick igen.

"Du kan följa med upp."

Någonting inuti magen tar ett skutt. Skjuter iväg ett kroppsligt fyrverkeri av lättnad.

Hon leder mig uppför trapporna och jag förundras över hur många blommor och blomkrukor det finns som dekoration här inne. Det är en tråkig avdelning med många kontor men det gröna piffar upp det lite grann.

Hon går nerför en trappa och lägger ena handen om ett handtag. 

"Här inne är det. Dr Greene tar hand om dig."

Hon öppnar försiktigt, ser sig omkring och får nästan direkt ögonkontakt med en man med runda glasögon och brunt lockigt hår. Jag försöker genast att inte le. Det känns både konstigt och spännande på samma gång.
Pappas dejt.

Pappas dejt är polis. Trots att vi har träffats förut i ett annat sammanhang går jag fram och sträcker fram handen.

"Paula."

Han säger mitt namn före mig. Men det låter förvånat, inte konstaterande, som någon som kände mig skulle säga. Kanske står jag öga mot öga med min framtida plastpappa.
Om han är polis tänker jag inte klaga.