En Sista Sommar (Färdigskriven)

Kapitel 29 - Paula

Det är som vilken mack som helst. En butik, bensinpumpar, förvånande rent även fast en del skräp ligger slängt i dikeskanterna.
Skräpet blir mitt första hopp.

Jag ögnar igenom ölburkarna, plasten och en och annan navkapsel som ramlat av i diket. Det första jag tänker är att det är försent. Jag är för sen.
Om det fortsätter i den här takten kommer bevisen att flagna bort innan jag ens hunnit börja ta mig fram. Jag biter ihop käkarna och håller demonerna på avstånd. Än är det inte för sent.

"Vad ska jag leta efter?"

Den ljushåriga tjejen går i slalom runt bensinpumparna och söker längs marken. Blicken växlar mellan mig, asfalt och tak.

"Det körde in en Suv här natten till den trettioförsta maj. Leta efter allt som kan kopplas till en kidnappning. Leta efter spår från..."

Jag gräver upp mobilen ur fickan och visar Kevins profil. För säkerhets skull en bild på Nicoline också. Hon nickar. Jag vet inte om hon känner igen dem men hon börjar söka längs hyllorna alldeles utanför butiken. Vid skruvmejslar och bensindunkar.

Efter ett tag har jag vridit på allt skräp runtomkring i närheten. Det måste finnas någonting. Om inte annat så åtminstone fingeravtryck på bensinpumparna. Kanske var det inte bara Kevin som tankade. Kanske behövde förövarna också tanka?

"Vad heter du förresten?" 

Mitt hjärta slår en volt. Jag undrar om det är dit läsken från tidigare har tagit vägen. Bröstkorgen kittlas som kolsyra. Lätt och bubblande innanför hudens väggar.

Det känns så dumt. Jag önskar att det inte fanns regler för sådant här.
Varför ska allting betyda någonting? Varför går det inte att bara slänga iväg en kyss och se hur det känns?
Typ som med Sakarias.

"Paula."berättar jag.

"Jag heter Madeleine, men kalla mig Madde."

Hon tittar inte på mig. Står fortfarande med näsan vid hyllorna. Det är ryggen som pratar.
Jag tar ett varv runt en bensinpump. Det dunsar till när Madde flyttar på dunkarna borta vid hyllan.

Luften är alldeles vindstilla. En torsdagsmorgon och det är bara vi här. Ingen som behöver tanka, ingen som svänger in för en korv eller en påse godis. Bara bilar som rusar förbi då och då på väg någon helt annanstans.

Samtidigt som ett rött streck korsar vägen flyger en ny impuls genom kroppen i samma höga hastighet. Stark som elektricitet bryter den genom ådrorna.

Sakarias sa att de tog av mot skogen. Mot Utby. Jag har fortfarande inte kollat längs vägen. Kanske tappade de något.

Med raska kliv styr jag stegen mot landsvägen. Huvudledsskylten lyser gul i morgonsolen. Det ligger en död fågel i diket med förvriden nacke. Vägpinnar, vanliga pinnar, samma gamla skräp efter choklad och ölburkar och en och annan fingervante delar fortfarande område tillsammans. Trots föroreningarna luktar det ändå tallbarr. Det får allt att kännas lite bättre.

Någonting glimmar till i solen framför mig. Något runt och silvrigt som solar sig i den pigga sommarsolen. Jag tar några steg framåt.
En navkapsel.

Lite större än vanligt med texten Jeep i mitten av cirkeln.
Hjärtat slår en till volt. Den här gången inte på grund av kolsyrabubblor, Madde eller vad hon nu kan tänkas hålla på med bakom min rygg.
En Jeep. En Suv.
Det är inte samma bil men det är värt att testa. 

Försiktigt plockar jag upp den mellan fingrarna och bär den som om den stod över min egen värdighet. Minst en halvmeter från kroppen. Noga att inte låta den nudda varken mig eller mina kläder.

Det nya fyndet fyller mig med ny sorts energi. Ett steg i taget. Sök med ögonen framåt. Jag kliver över grästuvor och väggropar. Ända tills någon ropar på mig.

"Paula?"

Det är Maddes röst. Men inte i hennes vanliga tonläge. Rösten får bröstkorgen att stanna på ett sätt som känns allt annat än behagligt. Jag blir plötsligt väldigt medveten om min egen andning.

"Vad är det här?"

Hon står vid hyllorna med bensindunkarna ovanpå och tittar mot mig samtidigt som hon lutar sig mot dem. Ögonen är öppna och vaksamma. Mellan händerna håller hon ett papper som hon lyfter mot mig. Snabbt skyndar jag över för att se vad hon har hittat.

"Vad är det för någonting?"

Orden kläms fram, liksom trycker sig ut ur strupen. Hon ögnar igenom mig från huvud till de slitna gymnastikskorna och fastnar vid mitten där jag håller navkapseln.

"Den är från en Jeep jag tänkte att det är lika bra att kolla." får jag ur mig som om det var ett försvar jag dragit efter att pappa kommit på mig med någonting.

Jag ställer mig bredvid henne och tittar ner på pappret. Doften av sol och tropiskt mangoschampo letar sig in i näsan.

"Någon har planerat ett möte. Någon verkar ha haft det här stället som mötesplats." förklarar hon och jag börjar läsa.

Kristinas mack klockan 21. Jag fixar förskrivningslicenserna.

Jag stirrar ner på pappret. Vitt och vikt ett oräkneligt antal gånger. Från ett halvt ark till en ihopvikt liten knubbig fyrkant. Varje vikning syns tydligt.

Förskrivningslicenser.

Det blinkar rött innanför ögonlocken. Jag har bara hört någon prata om det ordet en gång förut och då handlade det om droger.

"Vilken dag var det de skulle mötas?" frågar jag och hoppas att det är den trettionde maj.

Madde pekar på ett ord i ena hörnet av pappret som jag aldrig sett förut.

"Li xia." säger hon och låter som om hon talar ett hemligt låtsasspråk.

"Enligt den kinesiska kalendern är det den femte till sjätte maj."

Jag betraktar ordet. Läser det om och om igen utan att förstå någonting. Visserligen är det kinesiska, men någonstans känns det ändå som att jag borde förstå.
Om det inte är mitt ego som spelar mig ett spratt.

"Li xia." upprepar jag tyst, mest för att försöka tänka.

Madde rätar ut några skrynklor på pappret utan att få någon effekt.

"Det betyder sommaren infaller. Det är därför det firas. Brukar vara den femte till sjätte maj. Förmodligen är det ett kodord för när de skulle träffas."

Jag nickar. Uppenbarligen helt säkert. Ordet etsar sig fast på näthinnan.

Li xia.

Ordet smakar främmande. Ändå skulle det kunna vara ett smeknamn som någon skulle kunna ha. En förkortning av Lovisa eller Liliana.

"Det är bäst att jag ringer till min lärare och säger att det är dags att använda laboratoriet för första gången."

Jag fingrar på hästsvansen innan ett tack ramlar över läpparna och jag börjar gå mot bilen med lappen i handen.

~~~

Hejhej!!

Berätta gärna vad du tycker och om jag har missat något eller om nått verkar konstigt.

Glöm inte att rösta och kommentera. Du är fantastisk 🌟

If everything goes vile just pose and smile!

Hare bäst,

//Mica